Supergirl | Nevertheless, She Persisted
Nu vart vi här igen. Säsongavslutningen av Supergirl. Serien som inte alls övertygade mig i första säsongen, men som växte och blev en favorit på veckoschemat under andra. Det ska bli tråkigt att ta en paus ifrån den, men hoppas den kommer tillbaka lika stark i tredje.
Såklart handlade detta avsnitt med att besegra the Daxamites, och visste vi inte att vi var tvungna att säga hejdå till Mon-El vid någon punkt? Tyvärr kom den nu, och jag ville verkligen inte släppa taget om honom. Jag hoppas verkligen att de finner ett sätt att få tillbaka honom, och att det inte blir att de glömmer bort honom totalt. Det hade verkligen sugit.
Förutom de två. Alex & Maggie ska gifta sig. Alltså, de är för söta tillsammans. Superman var såklart bara förhäxad av Rhea. De vann över the Daxamites och Rhea. Hon dog förresten. Lillian och Lena hjälper faktiskt till och gör någon nytta. Förvånad? Jo, jag med. På tal om Lena, det kommer så att handla mycket om deras vänskap i nästa säsong. Den är liksom så nära på att förstöras hela tiden och det kommer den.
Vad som händer i nästa säsong? Ja, vi får väl se. Mycket lyckliga par just nu (minus Kara & Mon-El). Sedan hela den där i slutet där vi fick åka tillbaka 35 år tillbaka och se på Kryptons förstörelse och en annan litet skepp åker mot jorden med målet att ”It should survive the journey. It will grow strong on Earth… and then it will reign”. Spännande!
vad tyckte ni om säsongavslutningen?
