Till minne av en villkorslös kärlek är en del av Bonniers Årets Bok. Klicka här för att rösta på den.

TILL FORMEN AV en släktkrönika om den bortglömde författaren Jonas Gardell och hans familj. En familj som nog är bra på många sätt, men den tror inte på svaghet. Och kring sina hemligheter och icke önskvärda sanningar bygger man legender.

Men främst är Till minne av en villkorslös kärlek ett oemotståndligt kvinnoporträtt av Jonas Gardells mor, Ingegärd Rasmussen. Den excentriska frikyrkodottern, född i mitten av 1920-talet och kringskuren av sin tids alla begränsningar för kvinnor, som går till storms mot hela världen med stridsropet: jag måste vara fri!

Ingegärd lierar sig med Bertil, en framtidsman i 1900-tals Sverige, ett land i snabb förändring. Två drömmare som ska erövra världen.

Antagligen boken som jag såg mest fram emot att läsa av de som är nominerade i årets bok. Därför är det en sådan stor besvikelse. Jag vanligtvis gillar Jonas Gardells böcker, men denna gillade jag inte alls. Det känns nästan som jag skäms för att säga det. Vill be om ursäkt till världen.

Stundtals var den väl jättebra, och fantastisk och hade vissa delar som var helt berörande som jag faktiskt gillade de. Men i det stora hela tycker jag istället att den var rörig, gillade inte skrivsättet och inte hela grejen med den. Att den ska vara skriven som ett reportage, som en intervju, fast ändå inte. Den var också rätt upprepande. Även om en lyssnade på hans sommarprat i år, vilket jag gjorde, så kände jag igen delar från det.

Gillar ni Jonas Gardell så vill jag ändå rekommendera den. Om ni har läst den får ni gärna kommentera vad ni tyckte om den!