Bokrecension | My Name Is Lucy Barton

My Name Is Lucy BartonOriginaltitel: My Name Is Lucy Barton Författare: Elizabeth Strout Serie: Amgash #1 Genre: Fiction Sidor: 193 Publicerad: 2016 Förlag: Random House Land: USA

”No one in this world comes from nothing.”

Eftersom jag verkligen gillade Olive Kitteridge så hade jag rätt höga förväntningar på Strout ännu en gång. Tyvärr vägde det inte tillräckligt upp den här gången.

HANDLING:

Lucy Barton återhämtar sig långsamt från vad som borde ha varit en enkel operation. När hennes mamma, som hon inte har talat med på många år, kommer på besök verkar det som om deras trevande samtal om människor från förr skulle kunna få dem att hitta tillbaka till varandra. Men strax under ytan finns all spänning och frustration som genomsyrat deras relation. Och som tagit sig uttryck i Lucys flykt från den trasiga familjen, hennes önskan att bli författare, äktenskapet och kärleken till de två döttrarna. / Goodreads

JAG TYCKER:

Hade verkligen velat älska My Name is Lucy Barton. Men det blev tyvärr inte så. Jag tyckte att många saker var fantastiska med den. Det är en väldigt mörk historia, och berättad på ett fint sätt. När få ord ger en större mening. Men sen har de några saker som jag inte alls tycker om och som gör att mitt betyg blir enbart 2,5.

My Name is Lucy Barton är en berättelse om en kvinna som ligger på sjukhus. Om hur hon och hennes mamma kommer samman igen. Om hennes bakgrund, hennes liv, hennes historia. Men ändå får vi reda på mer om sjuksköterskorna än hennes liv. Varför skrapar hon endast på ytan? Varför berättar hon saker men aldrig djupdyker ner. Jag vill läsa mer om hennes bror som lever med grisar, hennes vän som har aids. Eller varför inte angående hennes man som vägrar åka till sjukhuset trots hon är där i flera veckor. Eller hennes barn som hatar henne.

Tror jag ska försöka läsa om den här boken i framtiden för att se varför så många människor älskar den. Men just nu är jag inte en av dem.

★★½

Har ni läst My Name is Lucy Barton? Vad tyckte ni?