Järtecken är en del av Bonniers Årets Bok.

EN NOVEMBERNATT 1994 begås ett mord i utkanten av den halländska byn Marbäck. Den skyldige identifieras snart. Han döms och allt ställs till rätta. Men brottet skapar ringar på vattnet. Genom tiden gör det små och stora avtryck i människors liv. Frågetecken uppstår: Vad var det egentligen som hände däruppe i Marbäcksskogen? Och så är det Isak, pojken med järtecknet i sig, som fruktar att han en dag ska göra något förfärligt.

Hur påverkas en familj av ett mord? Familjen till personen som blir dömd för mordet. Det är vad Järtecken handlar om. Om hur Isak, som älskar sin morbror mer än någonting annat, får reda på att han blir dömd för mordet på flickvännen. En handling han inte skulle kunna tänka sig, och som tar hårt på honom.

Vi får följa Isak genom året. Christoffer Carlsson beskriver tiden framåt med hjälp av tydliga punkter som stormen Gudrun och tsunamin. Det är inte bara Isak vi får följa, utan även polisen Vidar som var ung när Edvard dömdes för mordet, och på senare år börjar tvivla och inse att det finns luckor i det som tycktes vara det självklara fallet. Men trots att mördaren ifrågasätts är det inte riktigt det som ligger i fokus. Inte enligt mig i alla fall.

Det som är intressant med Järtecken är hur den diskuterar just hur en sådan hemsk handling påverkar människor runt omkring. Om hur Isak går från en söt pojke med hopp om livet till att sluta tro på sig själv och gräva ner sig djupare och djupare. Den glada pojken i början av boken är inte desamma som i mitten eller slutet. Alla människor runt omkring i byn har en åsikt om honom – han som är släkt med en mördare. Det finns ingenting han kan göra åt den, utan finner sig med det. Järtecken är fylld av karaktärer med extrema brister som gör de mänskliga. Det gillar jag verkligen.