NÄR ELAINE BLIR mamma kastas hon tillbaka till sin egen uppväxt och inser hur mycket den fortfarande påverkar henne. Hennes liv har formats av de regelbundna sexuella övergrepp som hon utsattes för av den som borde ha stått för tryggheten – hennes egen pappa.

Nu vill hon dela med sig av sin historia för att göra skillnad. Hon tänker inte längre vara tyst. När omgivningen blundar och fingeravtrycken är osynliga kämpar Elaine för rätten att berätta. Hon är trött på att barnen offras för vuxnas heder och anseende. Offren brottas med känslor av skuld och skam fast de inte gjort något fel.

Vi får följa med tillbaka till det tidiga 1980-talet i Stockholms förorter då Elaines föräldrar separerade. Det är ett starkt försvarstal för barnet, en modig och självutlämnande berättelse som visar att det går att komma ut på andra sidan.

Jag tycker det är svårt att skriva om Medan han lever för att det är en självbiografi och en kan inte kommentera handlingen så mycket. Det är en hemsk historia som är berättat på ett fantastiskt sätt. Jag valde att lyssna på den här boken & att höra Elaines egna röst när hon berättar får historien känns ännu värre. Det är jobbigt att sitta på till exempel bussen och höra hennes livsöde och med nästan gråten i halsen berätta om hennes och andra barns bakgrund.

Det är en viktig bok. Det här är någonting som inte borde hända någon. Det jag kan nästan säga till er att läsa den (eller lyssna på den) och bedöm själva. Men kan lova att ni kommer få en läsupplevelse och bli berörda utan dess like.