Filmrecension | Finding Dory

Finding Dory

Regissör: Andrew Stanton & Angus MacLane Medverkande: Ellen DeGeneres, Albert Brooks & Ed O’Neill Genre: Animation, Adventure & Comedy Längd: 1 tim 37 min Premiär: 2016 Land: USA

Handling,

Den snälla men glömska fisken Dory börjar leta efter hennes länge saknade föräldrar. Det blir ett äventyr där betydelsen av familjen kommer fram.

Jag tycker,

Tror inte jag har samma koppling till Hitta Nemo som många andra i min ålder. Visst jag har sett den, och jag tror jag äger den på blu-ray och jag gillar den. Så när Finding Dory (Hitta Doris) kom var det jättemånga som var supertaggade – och jag var nog inte en av dem. Antagligen därför det tog så lång tid innan jag såg den.

”What if I forget you? Would you ever forget me?”

Den har samma premiss som Hitta Nemo. De lever i sin stilla härliga miljö, Dory börjar minnas sina föräldrar och bestämmer sig för att tillsammans med Marlin och Nemo ta sig till andra sidan havet för hitta hennes föräldrar. De träffar sköldpaddorna, blir tagna av människor, är i ett akvarium, träffar olika fiskar och valar och sen åker hem. Filmerna är därför mer eller mindre exakt samma förutom att Finding Dory har ett mycket högre tempo. Jag känner att den är rätt stressad fram.

Finding Dory

Det som sätter de mesta spåren hos mig av Finding Dory är ändå hur ledsam den är. Att se alla scenerna när Dory är ung och hur hon glömmer saker, pratar om att glömma sina föräldrar, osv. det är så himla ledsamt! De hade också såklart några roliga scener som vanligt. Men skulle nog säga att de scener med komedi var nog mer för barn – vilket egentligen är självklart. Men gillar när animerade filmer också kan vara roliga för hela familjen (inräknat med mig själv som över 20 år). Kort och gott blev jag lite besviken över Finding Dory.

★★½