HARRY POTTER GÅR sitt tredje år på Hogwarts skola för häxkonster och trolldom. Ingenting är sig likt. Sirius Black, den ökände massmördaren som suttit i fängelse i tolv år, är på rymmen. Det sägs att han är på väg mot Hogwarts.

De grymma fångvaktarna från Azkaban, Dementorena, har kallats in för att vakta skolan. Harry Potter går inte säker, inte ens bland sina vänner… Men han är fast besluten att lösa mysteriet med Sirius Black.

Dags för bok nummer tre som länge har varit min favorit (i alla fall till filmerna). Det känns som det är nu hela Harry Potter storyn faktiskt börjar och bli ännu mörkare. Kanske mer i nästa bok, men här är ändå startskottet.

Gillar de nya karaktärerna. Lupin är en fin karaktär, men självklart är en väldigt skeptiskt till honom. Just för hur han ändrar sig mot Harry ibland och att han är lärare för försvar mot svartkonster. Den mest skeptiska lärarrollen hittills i böckerna. Samt att han försvinner då och då. Vi får allt förklarat senare – och att han är en fin karaktär. Vi får också Black som är en stor fanfavorit. Jag har inte riktigt förstått grejen med Black. Inte som alla andra verkar göra. Men han är en komplex karaktär och jag gillar honom för det. Men det är ändå att mer än halva boken är han ond. Den personen som har förrått Harrys föräldrar, James och Lily. För att sedan i slutet tvärvända och vara den där goda personen som Harry plötsligt direkt får ett starkt band till.

Älskar att läsa om Harrys föräldrar när de var unga. Det är verkligen någonting jag uppskattar. Så kul att läsa om dåtid. Däremot.. som jag skrev på Twitter hade jag blivit så irriterad på Rons råtta om jag inte visste själva twisten. Tog så mycket energi och tid av boken.

Om jag inte hade vetat själva grejen med Rons råtta så hade jag blivit
sjukt irriterad på att han nämns på varenda sida. | Twitter

Kan vi snälla prata om Ron. Han är en väldigt fin och söt karaktär i böckerna. Inte alls på samma nivå som i filmerna. Han är så mycket bättre i böckerna (trots det älskar jag honom i filmerna som den där comic relief karaktären). Han ställer alltid upp och försvarar sina vänner och familj oavsett vad det finns för konsekvenser. Älskade när han ställe Snape mot väggen. Älskade också när Hermione äntligen slog till Malfoy. På tal om Hermione – vet inte om jag tyckte hon var för irriterande eller faktiskt hade rätt i denna bok. Gick upp och ner. Tyckte väl att Ron och Hermione var dumma båda två. Men det var ett bra och realistiskt sätt att visa vänskap och att en bråkar. Kanske speciellt i denna åldern.

Okej, en hemlighet. Jag tycker det är lite tråkigt att läsa om Quidditch. Och denna bok har så mycket med det att göra. Det enda som jag uppskattar med de scenerna är Lee Jordan. En helt underbar karaktär som får alldeles för lite credit.