filmer

Filmrecension | Lejonkungen

Titel: Lejonkungen
Regissör: Jon Favreau
Medverkande: Donald Glover, Beyoncé och Seth Rogen 
Genre: Animation, Adventure och Drama
Längd: 1 h 58 min
Premiär: 2019
Land: USA
Mitt betyg: ★★★

Jag lär ju knappast behöva beskriva handlingen till Lejonkungen. Men för er som inte sett den tecknade versionen från 1994 eller bara legat under en sten sedan dess.

Lejonkungen är som ni alla vet en form av Hamlet. Simba är nästa att ha makt över tronen, men bara tanken på det gör hans farbror Scar rasande. Och i ett försök att få makten bestämmer han sig för att göra sig av med både Simba och sin bror Mufasa.

Den här versionen är mer eller mindre exakt samma sak. Några scener är borta, och några tillagda. Men mest är det mer repliker som har förändrats. Detta lär vara den Disneyfilm som flest människor har som sin favorit. Därför är det ganska riskabelt att göra om den.

Tycker det är svårt att sätta ett betyg på denna film. Men det blev en trea som ett medelmåttig film. Handlingen är fortfarande toppen. Om vi bara hade satt betyg på hur söta lejonen var, speciellt Simba som unge hade det varit en fullpoängare. Ser ni hur söt han är?! Det var nog inte en enda i biosalongen som inte utbrast ”aw” när han lyftes upp i den nu ikoniska scenen. Men jag kan inte låta bli att tycka att det ändå är rätt onödig att göra. Precis som de flera nya versionerna av Disney som ploppat upp de senaste åren och bara fortsätter dyka upp.

Det är kul att se det i en version där det ser riktigt ut. Som om de bara väntade på att lejon och andra djur på savannen skulle göra exakt dessa rörelser. Problemet med att ha realistiska djur är att ni vet… djur inte ska prata. Det gör att vi inte får exakt samma känslor som vi hade annars fått. Det väger både för- och nackdelar. Men samtidigt, en kunde lätt se hur ledsen Simba var ändå.

Scar och hans armé av hyenor. Foto: Disney
Scar och hans armé av hyenor. Foto: Disney

Precis som i den tecknade versionen är det en berg- och dalbana med känslosamma scener och skratt. Skratt som mest leds av Timon och Pumbaa. En kan helt enkelt förvänta sig ungefär samma sak. Det jag tycker minst om med denna version är nog ändå rösterna. Jag hade inga problem med Timon och Pumbaa som är görs av Billy Eichner och Seth Rogen. Men många andra känns för mig väldigt platta eller felplacerade. Beyoncé gör rösten som Nala och hon fungerar de mer mjuka scenerna men när hon ställer sig längst fram i attacken mot Scar och hyenorna känns det plötsligt fel. Även rösten till Scar är inte helt toppen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *