Filmrecension | Billy Elliot

Regissör: Stephen Daldry Medverkande: Jamie Bell, Julie Walters & Jean Heywood Genre: Drama, Music & Romance Längd: 1h 50 min Premiär: 2000 Land: England & Frankrike

Handling,

En ung pojke slits mellan kärleken till baletten och hans familj.

Jag tycker,

När vi satte igång den här filmen sa min sambo, välkommen till din nya favoritfilm. Han hade verkligen rätt att detta är en väldigt typisk Karin-film. Billy Elliot har många komponenter som är helt underbara. Dansen, att tvingas välja mellan saker, hur viktig familjen är och en massa mer. Så himla fint.

”What does it feel like when you’re dancing?”

Det finns supermånga filmer som har premissen att huvudkaraktären får skäll av sin förälder om att den säger upp sin dröm när det egentligen kanske handlar om föräldrarnas dröm. Det är inget som Billy Elliot är själv med. Fast de gör det väldigt fint. Och fokusen på just boxningen är inte där. Kan dock vara lite trött på hela grejen med att pojkar ska inte göra det som är kodat som flickigt, och hur männen i slutet alltid blir så där glada som om det vore deras idé. Men det är okej, för det är en väldigt fin och söt film. Att hela samhället, som är i en kris, sätter ihop sig för att hjälpa Billie.

Billy Elliot har också fantastiska scener när de pratar om hans mor som gått bort. Kan ju inte hålla bort tårarna när de läser hennes brev. Nästan fruktansvärt vacker och fint. Som nästan hela filmen i sig. Rekommenderar er alla att titta på den. Och har ni några dansfilmer som jag borde se – kommentera!

★★★★