Ett stort grattis, Scooby-Doo!

Innehåller recensionsexemplar av 20th Century Fox

Idag, den 13 september, för femtio år sedan sen hade Scooby Doo – Where Are You premiär på CBS. Det vill jag fira med ett stort grattis! 

Det hela började med att programchefen Fred Silverman ville ha en ny tecknad serie för barn så han kontaktade William Hanna och Joseph Barbera (skaparna av bland annat The Archies och Tom & Jerry). Efter lite fram och tillbaka kom den komiske, men också läskiga, serien fram. 

Är ni stora Scooby Doo fans? Jag tycker de är lite småroliga, men inte sett alldeles för mycket av det. Självklart har jag sett filmerna, Scooby-Doo: The Movie och Scooby-Doo: Monsters Unleashed. Det var dock ett tag sen men fick hem båda filmerna för ett tag sen och kunde se de två igen. 

Scooby-Doo: The Movie

Fred, Daphne, Velma, Shaggy och Scooby-Doo har precis splittras men samlas återigen när var och en fått en inbjudan till nöjesfältet Spooky Island. Snart inser de att någonting inte stämmer, och de behöver inte bara avslöja en brottsling utan även rädda världen.

Skulle säga att en inte ser på Scooby-Doo filmerna för kvaliteten utan mest för nostalgin med karaktärerna. Gillar vilka som de har valt som skådespelare – känns perfekta enligt mig. Denna film är ju bara så dum att det blir lite skoj. Jag som inte är ett riktigt Scooby-Doo fan vet inte hur väl den flörtar med originalet, eller om atomsfären är desamma. För mig är den extremt 2000-tal med skådespelare, kläder, musiken och allt. Och det kan faktiskt både döda en film, eller göra den lite roligare.

Scooby-Doo: Monsters Unleashed

Vännerna i Mysteriegänget är tillbaka för att fånga en ny skurk. Skurken skapar stora problem i Coolsville med hjälp av en monstermaskin. Samtidigt som vännerna gör allt för att rädda alla följs de av outtröttliga reportern Heather Jasper-Howe och museiintendenten Wisley.

Andra filmen må bara ännu dummare. Det roliga här är att deras sätt att verkligen få med fansen till originalet är att ha så många skurkar samtidigt. Seth Green passar utmärkt här, men det blir lite hit och miss med flera skämt och karaktärsdrag. Dock som vanligt, dum men skoj.