Filmrecension | Spider-Man: Homecoming

Spider-ManTitel: Spider-Man: Homecoming Regissör: Jon Watts Medverkande: Tom Holland, Michael Keaton & Robert Downey Jr. Genre: Action, Aventure & Comedy Längd: 2 tim 13 min Premiär: 2017 Land: USA

Handling,

Några månader efter Captain America: Civil War, försöker Peter Parker (Spider-Man) att bli en del av Avengers. I hans försök gör han allt för att imponera på sin mentor Tony Stark (Iron Man) genom att lösa brott, vara en hjälte, samtidigt som han går i high school.

Jag tycker,

Först och främst, nej jag är inget jättestort Marvel-fan eller ett superhjälte fan. Och jag kan verkligen inte allt om universumet. Nu när ni vet det kan ni förhålla er till det när ni läser min recension om Spider-Man: Homecoming.

Det jag gillar mest med Spider-Man som person, och som hjälte, är att han är någon som en kan relatera till. Peter Parker är en tonåring som av en olycka blir biten av en spindel och plötsligt får superkrafter á la en spindel. Det kan hända vem som helst. En behöver inte vara en supersmart miljonär som kan bygga en cool dräkt eller vara frusen och vakna upp cirka sjuttio år senare. Allt som behövs är tonåring och en bitglad spindel. Vips!

Jag har enbart sett Tobey Maguires Spider-Man och ärligt talat, inget stort fan. Jag har inte heller läst någon serietidning, men det antar jag att ni redan förstår. Så jag vet inte vad som är ”rätt och fel” när det kommer till att karakterisera Peter Parker och Spider-Man. Det jag verkligen uppskattade med den här Spider-Man och Tom Holland är att han är en tonåring. För det är den bilden jag har fått av just den karaktären. Väldigt ungdomlig. Och det är han verkligen. Hela filmen går ut på att han ska försöka bevisa sig för Tony Stark (Iron Man) för att bli en del av gänget (Avengers). Och alla beslut, hans livsproblem, hela high school-elementen, skriker ungdom och tonåring. Och det känns äkta på något sätt. Tom Holland gör ett bra arbete. Jag kan säga att han är den bästa jag har sett. För är som sagt inte jättestort fan av Tobey Maguire och hans Spider-Man-filmer.

”I’m nothing without the suit!”

En sak som jag är glad över är att Robert Downey Jr. är med, men väldigt lite. Han skulle lätt kunna ta över scenen och göra det till en film som handlar mer om Iron Man än Spider-Man. Lite som Captain America: Civil War är mer en Avengers-film snarare än en Captain America-film. Tycker också att skurken, Vulture (spelad av Michael Keaton) är en riktigt bra skurk. Det är sällan jag gillar skurkarna i Marvel-filmerna, men Vulture är en bra skurk. Kan bero på att Michael Keaton är en bra skådespelare och verkligen vet hur en spelar en karaktär med vingar. Tredje gången gillt eller?

Det negativa med Spider-Man: Homecoming är att det finns för få Spider-Man scener när han bara glider omkring och leker Djungel George med nätet. Det är lite väl mycket explosioner och för lite nätaction.

Sammanfattningsvis blev jag positivt överraskad av Spider-Man: Homecoming. Jag trodde den skulle vara bra, men det var faktiskt bättre än vad jag trodde den skulle vara. Kul!

★★★½


De senaste veckorna har jag sett på en hel del Marvel-filmer just för att kunna se den här på bio med min vän Petra. Kanske kommer en rangordningslista inom kort. Håll ögonen öppna för det!

Du kanske också vill läsa

4 kommentarer

  1. Det skulle vara intressant att veta vad som gjort störst skillnad för Tom Hollands personlighet som Spider-Man — att det är Marvel som tagit över eller att det är en film som inte behöver bygga lika mycket bakgrund eftersom den ingår i MCU-serien.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *